HEY RASMUS, A HAT!
Med renovering på schemat och en massa böcker i väskan så är jag åter tillbaka!
Att påstå att jag inte haft tid att blogga något är inget annat än en vit lögn.
Jag har egentligen haft en massa tid,
Trotts mina resor hejvildt genom landet.
Jag har väl bara inte haft orken i bakfickan så att säga.
Något som däremot har legat och gnagt där är saknaden efter Oskar.
En underbar vecka i Kalmar,
Efterfölt av två veckor borta i Stockholm var uppenbarligen inte nog!
Inte för att jag någonsin skulle kunna tro att man kan få nog av någon man tycker så mycket om.
<3
*****************************************************
Ju mer vi vet om varandra, destu längre överlever vi.
- Ja, det köper jag faktiskt!
Känslan duvet,
Som kommer dagarna emellan.
Osäkerheten.
Alla de tusen frågorna.
Och slutligen,
Rädslan.
Vad är det egentligen med människor och hemligheter?
Alltid så måna om att hålla sina egna hemliga,
Alltid lika giriga att få veta de som andra så tappert försöker dölja.
Jag är precis som alla andra.
Jag har hemligheter,
Mer än en hel hand full faktiskt.
Det sista jag skulle drömma om vore att gå ut i pressen med dem.
Men ändå..
Alla dessa hemligheter ingen än viskat i mitt öra.
Nyfikenheten driver mig halft om halft galen.
''Vad är det du inte berättar för mig? Du gör mig orolig.''
''Om jag faktiskt berättar, är jag rädd att du kommer bli sårad.''
''Jag vill höra sanningen.''
''Den kommer förändra allting.''
''Jag förstår det. Men jag måste få veta. Det är nu eller aldrig, och jag kan inte leva med ett aldrig.''
''Jag önska att det inte vore såhär..''
''Jag vet. Det gör jag med.''
