Gröna, fluffiga mattor. Radiohead. Hud. Kantstötta tallrikar.

Tror varken på slumpen eller ödet, och inte heller på hårväxtmedel. Men fjärde gången gillt, säger jag. Strö lite enhörningsstoft över mig då. Kyss mig igen. Håll mig nära i ett omönstrat publikhav och berätta sen på vår flykt från kojan hur mycket du ville ha mig där och då. Låt mig ställa frågor, och låt mig skratta när allting blir sådär knasigt och svårt som det gärna blir när två kära drömmer om olika stränder. Ja, jag vet att jag alltid viker undan med blicken först, jag vet att mina underkläder sällan matchar med varandra och att regn får mitt hår att tova ihop sig i nacken. Men. Drömmar kan lyfta, det vill jag med. Fyra händer kan inte ha fel. Så lova mig att du lovade mig. Rör mig sådär en gång till. Se mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0