Med pennan i handen

If I could, I'd never hold back
I would fight my fears
Even tough they are ampleness
I would stand strong
Perhaps rise for a star

If I could, I'd never have second thoughts
I would throw myself into every day
Solve a new mystery on my way to class
Singing our song out loud
Longing for you
Wishing you were near

If I could, I would really do all those things
Put my hesitation aside
Dare to dream with open eyes
I would, but I cannot

Yet I'm to afraid
All the stars seems so far away
And those mysteries so dark
But I'll hum our song
Watching you walk in their direction
Wishing you were near
Wishing you could be here

CPU

Ligger i soffan och känner att livet äger. 2m bort gråter en liten flicka för att hennes strumpor sitter fel.
Vad vet väl hon om strumpor och fel?

Night call

Natten talar om dig, men jag är för skygg för att lyssna.

Smyger mig fram. Tyst.
Har dem sett mig?
Vet dem att jag är här?

Ett ljud. Hjärtat går i 83km/h.
Jag blundar.
Trevar med handen. Känner efter.

Är dem borta nu?

Vänster fyra ni

Vi såg backen ungefär samtidigt.
Jag flinade till. Han yttrade orden först:
"Jag bjuder på käk om du rullar ner i trosorna!"
Tänkte lite på det. Kom fram till att det var dumt.
Tackade nej. Vet ej varför.

Svår och snorig

Du gick, och jag följde efter.
Nu står vi här.
Jag vet inte hur man gör, jag vet inte vart jag vill.
Vart tar man vägen när man förlorat sina svar?
Finns det en plats utan några val?
Svar: _________

Kär i ett annat

"Från ett rum längre bort hörs en kvinna stöna högljutt medan det i mörkerrummet är helt tyst förutom ljudet av hud mot hud. I dörröppningen står ett par nätta sandaler och jag kan urskilja fötter och ett och annat könsorgan i mörkret. Utanför toaletterna är det kö till sexgungan."

Källa: Random kvinnoblaska.

En bro, ett spöke och ett fiasko

Och han har sand i ögona där han ligger. Jup, det är priset man får betala. En sten för en hjälteinsats. En böld för oaktiva hormonsäckar. Själv fick jag bildörren i ansiktet. Livet är inte lätt när man är liten, och inte blir det så mycket lättare efter det att åren gjort sitt. Jag vill ha leverpastej och gurka! Och inspiration! Min musik går åt helvete...

Med ångest under kudden

Och jag vet precis hur det känns
När Man sitter där
I bakgrunden och skrattar
Medans ångesten kryper under varje millimeter av Ens hud

Ja. Hur den där förädiska saknaden river upp
Slår, biter, sparkar
Skadar Dig mentalt

När inga ord och ingen
Tid läker några sår
När Man bara är
Utan mål eller vilja
När Jupiter känns närmare än Mars
Och vems skitsnack man lyssnar på fortfarande spelar någon roll

Jag vet hur det känns.
Vi vet.



Nyare inlägg
RSS 2.0