Human decline
Jag har blivit en hor-vän. Seriöst. Jag träffar polarna, umgås lite, hänger på sjuka saker eller nöjer mig med vardagssnacket, drar hem med ångesten inte långt efter och slutar, slutligen, i soffan framför något halvbra program på TV4, med en alldeles för stor te-kopp i handen. Eller något annat. Typ... Chips. Det är äckligt. (Inte chips alltså...)
Rycker upp mig - imorgon!
Inatt är jag kär och svår.
Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Rycker upp mig - imorgon!
Inatt är jag kär och svår.
Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Kommentarer
Trackback