Ya_semin

Känner mig berusad. Inte sådär mysigt, lite kittlande, "livet-är-så-vackert-och-folk-rör-sig-så-fint"-berusad, utan snarare sådär som när ben och tunga inte gör som man vill, och tårarna på din kind är det enda som känns äkta.

Det här är fjärde natten i rad som jag inte sover. Det har ju hänt upprepande gånger förut, det vet du säkert. Men det var längesen nu, och utan att själv veta varför är jag rädd.

Förlåt.

Förlåt för att jag har låtit dig tro att jag sov, medan jag egentligen satt på golvet i mitt rum och rev upp mina nagelband medan jag försökte formulera ursäkter på papper för min stökiga existens.

Förlåt för att jag ljuger om, och fullständigt blånekar till, att någonting inte är som det ska. Ljuger om att allting är fint, och att det bästa jag vet är sanningen, och tusen gånger förlåt för att jag inte kan prata med dig om allt det här.

Du säger att det är okej, och jag tror dig. Vill ändå ursäkta mig nu innan jag tappar greppet om det lilla förnuft jag fortfarande krampaktigt försöker hålla fast vid. Och snälla, fråga inte hur jag mår, för jag är så trött på att ljuga.