Men visst, visst glöder det lite än

Nerpackat, bortkastat, beslaget, undangömt.
    Rycker upp mig själv från rötterna. Viskar i mitt ensamhetens öra att det nog visst måste vara så ibland. Att tomma CV-blad och borttappade romanser ibland måste få blandas med tårar och mandelformade pepparkakshus.
    Tappade nog tråden. Förlåt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0