Först ner och sen upp och sen upp

Men hallå. Jag vill väl visst aldrig bli äldre! Jag vill väl jämt och jämt vara arton år och låtsaskär. Gå på långa promenader genom sovande städer med fina vänner och pojkar man ibland, fast bara i smyg, vill gå nära och hålla i handen. Vandra över och under lysande, magiska broar. Plocka bakfickorna fulla med småsten och fika bort måndagseftermiddagar på den jättegröna mattan mitt i lägenheten med egengjorda kaffekakor som är sådär snuskigt kladdiga, och fastnar lite i strumpan om man trampar på dem. Och skriva svåra och lite tappade kärleksförklaringar över facebookchatten, i bara versaler och snea meningar som emellanåt avslutas med påhittade smileys. Jag vill nynna med till en okänd melodi som fortfarande låter sig påminnas om regnkyssta gungor och billigt importvin och svartmålade ögon som viskar: "följ med oss inatt, kom och göm din nakna kropp bakom våran ack så mörka och ack så blöta ögonlock."

Måste vi bli äldre?
Vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0