"Kan jag inte i alla fall få bjuda dig på en kaffe någon gång? På fritiden, alltså."
Tipp-tipp-tappar mig själv genom ett ännu inte snöbelagt Stockholm, min nyfunna vän bara ett telefonsamtal bort. Efter fyra kommer fem. (Rättelse: efter fyra kommer ingenting/allting?)
Deras språk var varmt. Han ville att jag skulle följa med dem, just därför gick jag hem. Tipp-tipp-tapp. Trappor. Hall. Mer trappor. Mitt rum. Ingenting/allting/tystnad.
Deras språk var varmt. Han ville att jag skulle följa med dem, just därför gick jag hem. Tipp-tipp-tapp. Trappor. Hall. Mer trappor. Mitt rum. Ingenting/allting/tystnad.
Han skulle höra av sig till mig, sa han. Han ville lära känna mig, förklarade han. Rädd/förtjust/ångestberusad. Jag svarar tio timmar senare ut i luften(/ingenting/allting?), viskar, att han borde testa en gräddbakelse (istället). Jag upprepar det, en gång till fast stående. Lägger mig ner igen. Matt.
1 2 3 4 (jag vet inte ens).
Kommentarer
Trackback
