Jag minns varenda gång, minns du? När du inte orkade fanns jag. När du inte ville bad jag. Hur ska jag prata med dig där du inte vill lyssna? Jag slänger mig ut, sträcker ord och tankar som linor för dig att greppa men ingenting händer sen, och fy fan vad det gör ont. Mest för att fallet blir mitt fel och på samma gång blir det min förtjänst med alla rätt och fel vi lyckats klämma in före och efter det. Det stör mig. Förstör mig. Retar varje synd tanke om hopp och kraft att ta mig ur den här cirkeln.
För jag vill inte. Jag orkar inte en dag till. Att gå bredvid dig istället för med dig oavsett misstag eller fel äter upp mig. Jag ser på dig och minns dig, men vad ser du? Hur kan ingenting jag säger ens i nanomått nå ut och hur kan du inte ens vara intresserad? Jag blir arg och va fan det gör ännu mer ont. WTBSKQLEKDBE. Dbekd dkfiodle. Nslsodi jwkd fbrksh. Ejdjebndmd. Nmekdffg.
